Dopet

 Det var när vi satt på "brunnstimran" igår kväll som hon fick sitt namn, då midsommarnatten
 var som allra vackrast. Tidigare under dagen fick jag en idé och så blev hon till. Hon fick
 godkänt både av Uffe och mig, hon smakade lent och gott som en sommarnatt...

Den här skapelsen passar i vårt café, tyckte vi båda. Ett enhälligt beslut togs...men vad skulle vi kalla  henne? Det tog inte länge....

  så visste Uffe. "Hon ska heta Lotta!" Så smakade vi på namnet några gånger, eftertänksamt...
  Så smakade vi åter på henne...
"Ja, så får det bli! Hon är en Lotta! "
 Ditt namn skall vara Lotta! Så enkelt gick det till när Lotta blev Lotta!:)

  Vid det läget redan så var det bara smulor kvar på våra assietter...så ingen bild togs vid doptillfället

  Upphovet till dopet hade försvunnit...snip snap...

  Under midsommardagen har det varit mycket folk här, jag hann inte ens tänka på att fotografera

  och när det så var dags så fanns hon inte kvar här längre

  Fikagästerna hade ätit upp henne:) 

  Men...hon återkommer många gånger än, hon blev en succé, Lotta

 

Ibland rinner skaparsinnet till litet mera än annars. Dels kom Lotta till sisådär bara, nu är också ett annat recept under upprinning. Få se om det blir bra när vi skall testa...men först måste jag göra det:)
Tillsvidare finns det bara i mitt huvud....och kittlar en anings aning i mina handflator.

Och när det åter finns en Lotta på cafébordet, tar jag bild och visar...hon är rätt anspråkslös, men charmig som bara den, len som en sommarnatt.

Godnatt världen, dagen har varit lång, innehållsrik och härlig!
Allt gott önskas!